Före begravningen

Budskapet om dödsfallet

De efterlevande tillkännager i allmänhet dödsfallet genom en annons i ortens tidning.

Förmodligen vet du vad som hänt redan innan beskedet finns i tidningen eftersom budskapet ofta sprids muntligen.

Om du får beskedet direkt av de anhöriga kan det underlätta för dem om du erbjuder dig att sprida informationen vidare.

Ibland händer det att arbetsgivaren som den döde arbetade för sätter in en egen dödsannons.

 

Tacksägelse och andra kungörelser

Dödsfall tillkännages genom tacksägelse i den avlidnes hemförsamling, i allmänhet vid högmässogudstjänsten söndagen efter det att dödsfallet blev känt, eller vid högmässogudstjänsten söndagen efter begravningen. Prästen läser då från predikstolen upp den avlidnes namn. Efter bön ringer kyrkklockorna en kort stund.

 

Hör av dig så snart du kan

Efter ett dödsfall blir det många gånger ett tomrum kring de anhöriga. Släktingar och vänner drar sig av olika anledningar för att ta kontakt. Det är tyst i telefonen. Ingen kommer på besök.

Detta är för det mesta inget som den som sörjer önskar eftersom han eller hon har ett behov av stöd från andra människor. Försök därför höra av dig så snart som möjligt. Det är visserligen aldrig för sent, men det blir bara svårare ju längre du väntar.

Har du hört av dig en eller flera gånger före begravningen, kommer det också att kännas mindre svårt att träffa de anhöriga på begravningsdagen.

 

Vad ska du säga?

En anledning till att det är svårt att ta kontakt är kanske att du inte riktigt vet vad du ska säga. Men det behöver inte vara så komplicerat. Säg att du hörde vad som hänt och fråga hur det är. Resten brukar ge sig eftersom den som sörjer ofta har ett stort behov av att få prata. Skulle det inte bli så mycket sagt gör det inget. Att vara tysta tillsammans är också ett sätt att umgås.

Upprätthåll sedan kontakten. De närmaste behöver någon att prata med även i fortsättningen. Många har ett behov av att gå igenom det som hänt om och om igen. Till slut tycker du kanske att det blir tjatigt. Försök stå ut med det. Det betyder mycket att det finns någon som lyssnar.

 

Vad kan du göra?

Den som sörjer orkar mindre än vanligt så det är ofta ett stort stöd att få hjälp med vardagliga sysslor. Det kan till exempel vara att städa, tvätta, klippa gräset, köra barn till dagis, handla mat eller att komma över med en färdiglagad middag.

Du kan också engagera dig i begravningen, till exempel genom att vara bärare eller förbereda och hjälpa till på minnesstunden.

Som arbetskamrat kan du göra en insats genom att samla ihop den dödes tillhörigheter på arbetsplatsen och lämna över dem till familjen vid lämpligt tillfälle.

Tänk på att det är du som måste ta initiativet till att göra något. Som anhörig drar man sig för att utnyttja allmänna erbjudanden som ”hör av dig om det är något jag kan göra”.

Ditt stöd är naturligtvis extra viktigt om den sörjande inte har någon som står honom eller henne riktigt nära. Är du med vid dödsfallet, eller får besked om händelsen tidigt, bör du se till att den efterlevande har sällskap den första tiden. Om du inte själv har möjlighet kan du kanske ordna så att en granne eller någon annan är hos den efterlevande eller regelbundet ser till honom eller henne.

 

När förhållandet till de anhöriga är spänt

Ibland kan ett spänt förhållande till de anhöriga, orsakade av skilsmässor eller annat, göra att det är svårt att delta i sorgen. Du kanske skulle vilja se den döde en sista gång och får inte möjlighet till det. Kanske känner du också att du inte är välkommen på begravningen.

Om du tror att sådana här problem kan uppstå, kan du kontakta den begravningsbyrå som är anlitad för begravningen. Där kan man, som en neutral part, hjälpa dig med kontakten med de anhöriga.

 

Kondoleans

Att betyga sitt deltagande i sorgen kallas mer formellt för kondoleans. Vanligtvis kondolerar man så snart man fått kännedom om sorgen. Att ringa är ett sätt, men samtidigt är det bra om du gör ditt deltagande synligt genom blommor, ett brev eller kort. På så sätt blir de anhöriga även senare påminda om att du tänker på dem.

Det finns många sätt att skriva ett kondoleanskort eller brev, antingen det ska vara korrekt eller vardagligt. Oftast fungerar det vardagliga bra och kan till exempel uttryckas så här: ”Jag blev så ledsen när jag hörde vad som hade hänt. Jag tänker på er. Hälsningar ……..”

Det bästa är om du kan överräcka hälsningen själv, men det är förstås inte alltid möjligt med tanke på avstånd eller annat.

 

Barn och döden

Vuxna vill ibland hålla barn och ungdomar utanför det som händer i samband med ett dödsfall. Det sker i all välmening, men barn behöver få stöd för att klara det som hänt, inte skydd från det. De måste precis som vuxna tilllåtas att sörja.

När du ska berätta för ett barn att någon dött är det viktigt att du ger dig tid att sitta ner med barnet. Det är först i tonåren som ungdomar till fullo inser vad ett abstrakt begrepp som döden innebär. Tänk därför på att noga beskriva vad som har hänt. Acceptera att barnet visar sin sorg på olika sätt och var inte rädd för att visa din egen sorg.

Ett barns första upplevelse av det här slaget betyder naturligtvis väldigt mycket. Om det får delta på sina villkor, minskar risken för att barnet ska uppfatta döden och begravningar som något hemskt, något man ska vara rädd för.

 

I skolan och på dagis

Om ett barn i klassen dör är det bra om du som lärare gör något för att hjälpa kamraterna med deras sorg och frågor.

Ni kan till exempel tända ljus och ha en minnesstund för den avlidne. Ni kan öva in en sång och sjunga den på begravningen eller minnesstunden, förutsatt att föräldrarna ger sitt medgivande. Ytterligare ett sätt är att barnen får göra teckningar till den döde kamratens föräldrar.

Ett barn som förlorat en förälder, ett syskon eller annan närstående person mår naturligtvis också bra av att känna stöd och förståelse från lärare och klasskamrater.

Många lärare vänder sig i sådana här situationer till en begravningsbyrå och ber den komma och berätta vad som händer efter ett dödsfall och hur en begravning går till.

 

Flaggning

I första hand är det sorgehuset som flaggar, men det kan vara ett sätt att visa sorg även för andra som stod den döde nära. Man kan naturligtvis också flagga på den avlidnes arbetsplats.

Flaggan hissas på halv stång vid två tillfällen: på dödsdagen, eller dagen efter, och på begravningsdagen. När begravningen är över på begravningsdagen, hissas flaggan åter i topp.

När man flaggar på halv stång ska flaggan först hissas i topp och sedan halas ner till 2/3 av stångens höjd. På fasadstänger ska flaggan däremot befinna sig mitt på stången. Innan flaggan halas ska den först hissas i topp.

 

Blommor och kransar

Blommor och kransar till begravningen beställer du av en blomsterhandlare eller begravningsbyrå, helst den som är anlitad för begravningen. Det ska göras i god tid, några dagar före begravningen. Det är möjligt för flera personer, till exempel arbetskamrater eller grannar, att gå ihop om en krans eller bukett.

Blomsterhandlaren skickar blommorna till begravningen och behöver alltså få veta var och när den äger rum.

Tänk på att tillgång och priser på blommor varierar med säsong. Därför får du ofta mer för pengarna om du låter blomsterhandlaren göra kransen eller buketten med valfria blommor. Kransar och buketter från släkt och vänner, företag och föreningar brukar förses med ett kort eller dekorationsband med text. Banden finns i flera färger och texten kan till exempel vara ”Vi saknar dig”, ”Ditt minne lever”, ”Tack för god vänskap”. Är du osäker på formuleringen kan du få hjälp av begravningsbyrån.

Alla som kommer på begravningen, män, kvinnor och barn, brukar också ha en liten handbukett som läggs vid kistan eller i graven. Beroende på säsong kan det vara blommor som du köpt eller plockat själv.

 

Minnesgåvor

I dödsannonser hänvisar de anhöriga ibland till välgörande ändamål som Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden, Luther-hjälpen. Det innebär att du kan hedra den döde genom att skicka pengar till detta ändamål. Det förekommer också att man samlar in pengar till välgörande ändamål på minnesstunden efter begravningen.

Som bevis för gåvan skickar fonden ifråga en minnesadress till sorgehuset, där det står vem eller vilka som har skänkt pengar.

Om det är möjligt är det bättre att flera personer går ihop och lämnar en större summa än att alla skickar in pengar var för sig. På så sätt minskar fondens utgifter för minnesadress, porto, hantering med mera.

Om den begravningsbyrå som är anlitad för begravningen förmedlar minnesgåvor är det en fördel om du går till den med ditt bidrag. Det minskar också fondens kostnader.

Om de anhöriga inte uttrycker några önskemål om pengar till välgörande ändamål, är det mindre lämpligt att du skänker pengar till en fond som ligger dig själv nära.

 

Hur förbereds begravningen?

Någon dag efter dödsfallet har de anhöriga kontaktat en begravningsbyrå, som hjälper dem med de praktiska arrangemangen. Den avlidne har gjorts iordning, lagts i kista och flyttats från platsen för dödsfallet till ett gravkapell eller en kyrka i avvaktan på begravningen. Detta kallas för bisättning.

Innan begravningen har de anhöriga också haft kontakt med den person som ska förrätta begravningen, officianten, antingen det är en präst, borgerlig begravningsförrättare eller någon annan.